Viktnedgång...

Hej igen! Har märkt av ett ökat intresse för Ozempic (men även andra läkemedel) som ett hjälpmedel till viktnedgång. Här kommer några av mina funderingar kring det :-) Håll till goda och hör av er om ni tycker jag missat något.

Ozempic (semaglutid) är ett läkemedel som hjälper personer med diabetes att förbättra sin sockerbalans. Läkemedlet är dyrt men effektivt. FPA kan bevilja ersättning till patienter som inte har en bra sockerbalans trots att de redan behandlas med minst två diabetesmediciner. Det vill säga det gäller för personer med diagnonsen diabetes.

I de studier man gjort såg man en bieffekt av behandlingen i form av betydande viktnedgång. En annan (önskad) bieffekt är minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, sjunkande blodtryck och förstås långtidssocker (HbA1c, vilket ju var meningen från första början). De oönskade effekterna har varit magproblem (illamående och diarré). I sällsynta fall inflammation i bukspottkörteln (ca 0,2% av patienterna) och ögonproblem hos framför allt vissa diabetespatienter. Biverkningarna har i allmänhet varit lindriga och få har avslutat behandlingen pga av dem. Faktum är att lika stor andel av patienterna avslutade behandlingen i placebogrupperna. Detta har gjort att preparatet föreskrivits till personer med övervikt utan manifest diabetes. Flera av dessa personer har dock prediabetes eller klart ökad insulinresistens (se fettlever, ökad risk). Den viktnedgång man sett har varit upp till ca 15% under ett år. Finns andra läkemedel som har visat ännu större viktnedgång. De fungerar i princip på samma sett som Ozempic men är ännu inte registrerade i Finland.

Övervikt och fetma är redan ett stort och dessutom växande fenomen i hela västvärlden. Fenomenet är multifaktoriellt dvs det finns helt säkert flera anledningar till varför endel människor blir större än andra. Miljöfaktorer, maten, arvsanlag, hormonella (ex. Insulin, Ghrelin, Leptin, GIP, GLP-1, CCK), listan kan göras lång och är ännu ofullständig. Av den anledningen finns det knappast någon ”quick fix”. De flesta personer med övervikt eller fetma vet redan om att de har övervikt och de flesta har försökt alla möjliga varianter för att tappa vikt. Vad sägs om kalorisvält, keto., paleo., pulver, drycker och förstås klassikern "ät mindre och rör dig mer", för att nämna några. Ingenting så här långt har övertygat mig. För de allra flesta är detta metoder som inte håller i längden. För mig framstår dock insulinet som en "nyckelspelare", dvs håll insulinnivån låg (=i praktiken lågt sockerintag) för att minska riksen för övervikt.

Förresten, en av de "bättre" teorierna jag hört var en person som på fullt allvar menade att kall öl (antagligen allt som är kallt, min slutsats) var vägen från ett liv med övervikt och besvärlig bukfetma :-) Logiken skulle vara att kroppen bränner energi för att "värma" upp ölen (eller det som är kallt) när den väl landat i magen. Därmed "smälter" bukfettet ?!?! Människan är ganska kreativ, vem kan säga någonting annat :-)

Som jag skrev tidigare, 20% av de med övervikt är metabolt friska (ingen fettlever) dvs lever lika länge jmf en metabolt frisk person med "normal" vikt. Hur som helst, 80% är sjuka eller är på väg att bli sjuka. För 80% är det speciellt viktigt att försöka förebygga kroniska sjukdomar och annat elände. Fenomenet riskerar, förutom för många ett personligt lidande, att vara stigmatiserande (som förstås också är ett personligt lidande). Är man tjock så är man förstås ”lat” och dessutom är man ett ”matvrak”. För mig är det åsikter som visar på pinsam okunskap hos den som fäller kommentaren. Sant, det är svårare att röra på sig om man är fet och de flesta som är feta äter mer jämfört med en person som inte är fet. Jag tror det är mera en följd av fetman och inte en "utlösande" faktor. Dvs inte den primära orsaken till fetma.

Andel (procent) av befolkningen som har övervikt eller fetma i olika faser i livet.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten, Sverige

Jag har valt att erbjuda mina patienter Ozempic som ett behandlingsalternativ. Ofta rör det sig om personer med ordentlig övervikt eller personer med måttlig övervikt tillsammans med andra riskmarkörer (bukfett, högt blodtryck, HbA1c osv). Det här är ofta personer som har försökt alla möjliga varianter för att gå ner i vikt. För mig blev det självklart att erbjuda behandling eftersom de här patienterna samtidigt minskade sin risk för hjärt- och kärlhändelser i framtiden. Minskade sitt HbA1c och sänkte sitt blodtryck. De negativa effekterna verkar vara hanterbara. Varför skall inte de här personerna erbjudas en sådan behandling om den finns på marknaden? Behandlingen för en patient utan ersättning från FPA är ca 115 euro per månad. Ja, det är mycket pengar för många men om man, trots detta, känner att man har råd och vill försöka, varför inte? Sprutan ges under huden en ggr per vecka och det sköts, efter instruktioner, av patienten själv.

Problemet just nu (och sannolikt under hela 2023) är att efterfrågan är större än utbudet och företaget (Novo Nordisk, Danmark) har haft svårt att leverera. Detta har gjort att tillgången på apoteken är minst sagt oberäknelig. Någonting som självklart är icke önskvärt med tanke på att jag skulle vilja ha kontinuitet i behandlingen. Jag vill att patienten skall få sitt läkemedel regelbundet och utan avbrott. Detta för att öka chansen att nå sitna slutmål.

En fråga jag får ofta är att patienten undrar hur länge han eller hon måste använda läkemedlet. Är detta en långsiktig lösning på ett stort och växande problem? Ärligt talat är det omöjligt att ge ett enkelt svar. Tiden kommer att visa.

I min värld tänker jag mig att personen som behandlas med Ozempic parallellt vidtar livsstilsförändringar i akt och mening att hjälpa till med viktnedgången. Jag föreställer mig att viktnedgången i sig skall sporra patienten till att bibehålla en sundare livsstil även om man senare väljer att avsluta behandlingen. Det är lättare att ex röra på sig om man tappar kilon. Fungerar det - så fungerar det - om inte kan man ju alltid välja att påbörja behandlingen igen (Jaimie P. Almandoz. What Happens When Newer Weight Loss Meds Are Stopped? - Medscape - Mar 27, 2023). Som det ser ut nu (åtminstone enligt den artikel jag refererar till) verkar det som om många patienter återhämtar en stor del av viktnedgången efter avslutad behandling. Antar att det är lite som med mediciner mot högt blodtryck. Några kan hålla ett normalt blodtryck trots att han eller hon minskar eller till och med avslutar blodtrycksmedicinen medan andras blodtryck stiger ånyo. Så är det och det är omöjligt att förutse vad som kommer att hända i det enskilda fallet.

Förresten, till er som inte redan gjort det. Glöm begreppet BMI (body mass index, kg/m2). Korrelerar dåligt med det mesta. Finns studier som visat att patienter med högt BMI klarar hjärtsvikten bättre. Så är det alltså inte. Ifall du känner ett innerligt behov av att använda något "index" kan du använda midjemått/längd (midjemåttet skall vara högst 50% av din längd. Ex. 180 cm lång, max 90 cm runt midjan). Verkar korrelera med risken för det metabola syndromet (fettlever) och därmed risken för kroniska sjukdomar.

Man kan även fundera på andra "sanningar" och verkligen inrotade begrepp. Börjar det inte bli dags att skrota begreppet kalorier (kcal när vi talar om mat - dvs "små" kalorier)? Det verkar ju viktigare att tänka på vad du äter (kolhydrater, fiber, fetter, proteiner) eftersom en kcal i maten hanteras olika när den väl hamnat i kroppen (eller i munnen). Det här betyder förstås att "1 kalori är inte alltid 1 kalori" (när det gäller mat).

Må gott och ha en skön helg! Snart blir det påsk :-)